Släpp in arbetarklassen!

Högskolan sägs vara öppen för alla, men fortfarande studerar flest barn från akademikerhem vidare. Arbetarungdomar sållas tidigare ut ur utbildningssystemet. Av ungdomar med arbetarbakgrund börjar 25 % studera vid medan motsvarande siffra för ungdomar från högre tjänstemannahem är 69 %. Det sker alltså hela tiden en social snedrekrytering till högre studier.

Idag har samhället anammat den liberala myt som säger att den som vill och arbetar hårt alltid kan lyckas, och att den som misslyckas bara har sig själv att skylla. Men vi vet att denna föreställning inte stämmer. Det är många fler faktorer som spelar in i de livsval som människor gör och som i sin tur avgör vilka positioner man hamnar på i samhället. I dagens borgerliga Sverige blir skolan alltmer anpassad efter marknadens logik. För den som har kunskaper och pengar finns en uppsjö av friskolor och privatlärare att välja mellan, medan mindre välbeställda får nöja sig med vad som i förlängningen blir den kommunala fattigskolan. Det gäller att tidigt välja inriktning, något som missgynnar barn och ungdomar från studieovana hem. När allt mindre resurser går till skolor i utsatta områden befästs ett segregerat klassamhälle. För dem från förorten återstår det att kratta rabatter och städa toaletter hos innerstadens elit. Att studera vidare eller inte handlar alltså inte bara om ett personligt förhållningssätt, utan om att olika formella och informella strukturer hindrar individen.

Ett av de största skälen till att arbetarklassen i mindre utsträckning studerar vidare är den osäkra ekonomiska situation man hamnar i som student. Studiemedelssystemet ger i sig inte några ekonomiska marginaler. Som student med arbetarbakgrund har man inte lika ofta ett ekonomiskt skyddsnät bakom sig i form av exempelvis föräldrar eller stora sparkapital som kan tas till hjälp när det krisar, eller för den delen i vardagen. Vänsterns studentförbund kräver ett högre studiemedel och på sikt vill vi ha studielön istället för lån.